HEMSKT..!

Jag borde inte läsa om sånt här.. Men har nyss suttit och läst igenom Victors mammas blogg. Victor, den lilla kämpen det stått om i tidningen och som det visades en dokumentär om på teven. Lilla Victor, som kämpade mot cancer men som tillslut förlorade kampen.. Bara 1 år och 7 månader gammal blev han. Stackars barn som fick utstå alla behandlingar men ändå behöll sitt glada humör.. Och stackars föräldrar som nu har förlorat sitt barn.. Jag lider nåt fruktansvärt med dom!

Har precis slutat gråta.. Satt och höll emot medan jag läste bloggen men tillslut gick det inte längre.. Oliver vaknade dessutom mitt i allt och ville inte sova mer.

Jag försökte dölja mina tårar för Anders först men när han tittade på mig gick det inte och jag började störtlipa.. Gick fram och tog upp Oliver som satt på golvet och lekte och kramade om honom som jag aldrig gjort förr. Anders drog oss till sig och sen satt vi alla tre och höll om varann. Oliver skrattade och jag grät. Anders försökte mest vara neutral, typiskt killar *ler*

Jag vill aldrig förlora min lilla kille. Han FÅR inte försvinna ur mitt liv! Då vet jag inte vad jag tar mig till...

Min älskade, helt underbara Oliver!

För er som vill läsa om Victors kamp på bloggen finns en länk här:

http://denstarkastestjarnan.blogg.se/2009/may/

Varning för känslosamma texter.

Klicka er tillbaka i månaderna för att läsa tidigare inlägg.