Älskar livet som det är nu. Visst, hade ju inte skadat om Anders hade fått behållt sitt jobb eller fått ett nytt, men ska man tänka positivt så får han ju vara hemma med oss nu. Vi är hemma båda två och får se vår lilleman växa och utvecklas, både jag och Anders får vår egen tid till att träna, spela tv-spel, ja vad vi helst vill. Det känns så skönt.
Men samtidigt känner jag pressen från chefen som gärna vill veta NU vad som händer till hösten. Hur f-n ska jag veta det?? Antingen:
* ...kommer jag in på reklamutbildningen som är 50% och jobbar 50%, förutsatt att Anders fortfarande är arbetslös så att han kan ta pappaledigt.
* ...kommer jag in på reklamutbildningen som är 50% och får vårdnadsbidrag på 3000 kr för resten av tiden, förutsatt att Anders har fått jobb.
* ...kommer jag in INTE in på reklamutbildningen och får då jobba fullt, förutsatt att Anders kan vara pappaledig, dvs inte har fått jobb.
Det jobbigaste scenariot är på ett sätt om Anders kommer in på svetsutbildningen. För då pågår den hela hösten och eftersom det är Arbetsförmedlingen som ordnar den får han lika mycket (LITE) som han får när han går arbetslös, vilket betyder att vi inte klarar oss på det + det lilla jag får från CSN för att jag studerar 50%.. Då MÅSTE jag jobba lite för att det ska gå ihop, men vem ska då ta hand om Oliver??
Det är skit att mina mammadagar inte är tillräckliga, annars hade jag gått hemma hela hösten tills Oliver börjar dagis i januari..
Ja, undrar varför man grubblar kl 6 på morgonen... Vill ju bara njuta av min mammaledighet som är NU, inte tänka på det som kommer SEN......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar