Under morgonen var jag i helvetet kändes det som. En liten son som INTE ville vara ensam i EN minut, han bara gnydde och lipade mest hela tiden. Samtidigt hade jag lite bråttom eftersom det var Mamma med barn-träning idag så jag var stressad som fan. Funderade ett tag på om jag skulle strunta i träningen pga lillemans hemska humör, men nej, jag hade bestämt att vi skulle gå så då skulle vi bannemej dit också! Men jag hann gå igenom många faser under morgonen som säkert flera småbarnsföräldrar känner igen sig i ;)
Fas 1: Anstränger sig för att göra barnet glatt och fjantar runt med både ljud och rörelser.
Fas 2: Blir lite irriterad för att inget funkar men biter ihop ett tag till och ler stort.
Fas 3: Försöker en ny metod för att få barnet på bra humör, men känner samtidigt att ens eget humör dras ned långt långt..
Fas 4: Tröttnar! Bägaren har runnit över och man vet snart inte vad man tar sig till. Skriker möjligtvis rakt ut (aldrig hänt mig..*host host*).
Fas 5: Ångrar utbrottet och ber om ursäkt till barnet, kramar, myser.
Fas 6: Börjar gråta av utmattning och det känns som att man ger upp..
Ja, det är några steg man hinner gå igenom på kort tid om ens kära barn har lust att leka djävul med en ;)
Men jag skickade sms till Anders på jobbet och frågade om vi inte kunde höra om hans föräldrar ville ha Oliver tills imorgon. De har sagt flera gånger att de kan ställa upp om vi vill ha lite tid för oss själva. De tycker ju att det är så roligt att träffa Oliver. Sagt och gjort så blev det snart bestämt att de skulle passa honom. Hans föräldrar blev jätteglada :) Och VI blev glada :) (vad hemskt att bli glad över att lämna bort sitt barn..).
Men innan det var dags för bortlämning kom vi efter mycket om och men iväg till träningen. Snälla Jenny kom och hämtade oss med bilen eftersom vi var sena + att hon själv ville träna lite på gymmet. Väl där var Oliver HUR snäll som helst, han skötte sig exemplariskt. Var väl den korta sömnen på 20 minuter precis innan vi åkte hemifrån som gjorde susen. Själv fick jag i alla fall ut mina aggressioner under träningen, det var superskönt!
Vi kom hem vid 12:30 och en dryg timma senare kom Anders föräldrar och hämtade Oliver och hans packning. Sen fick jag äntligen duschat av mig. Men det blev ingen vila, för jag och Jenny hade bestämt att vi skulle gå på stan och luncha lite i det helt uuunderbara vädret. Så efter duschen blev det att snabbt fixa i ordning mig för att sen promenera ner till stan och möta Jenny. Men efter det blev det lugnt och skönt. Lunch i lugn och ro i solen, titt i affärerna i lugn och ro, njuta av det härliga vädret i lugn och ro... Hehe, låter som att jag har en riktigt hemsk unge :P Men asså han är jättelätt att ha med sig, världens snällaste. Men just när vi är hemma, eller ensamma över huvud taget, då är han jättemammig och jag får helst inte göra nånting själv. Han har blivit sån de senaste 2 veckorna, förr var han absolut inte sån. Men är väl den tiden nu i utvecklingen, mamma-perioden ;) Tur i alla fall att man har världens bästa svärföräldrar som mer än gärna passar lilleman :)
Ojoj, nu blev det ett långt inlägg, och inga bilder har jag att bjuda på heller. Men skönt att få skriva av sig lite.
Nu ska jag snart gå och lägga mig och förhoppningsvis få sova en hel natt med djupsömn och hela kitet. Även om Oliver sover bra på nätterna så småvaknar han ju endel när han tappar napp eller råkar rulla runt eller nåt annat. Så man får aldrig en långvarig sömn, bara små snuttar.. Skulle inte förvåna mig om jag har dåligt för att sova inatt bara för att man väl har chansen.
Natti natti på er alla och må ni få en god sömn ;)
Byebye
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar