Det är ju inte utan att lillkillen ser lite förvånad ut när mamsen kommer på honom med att suga på tummen ;) Jag kom på att jag faktiskt inte har skrivit något om det, men vi har kämpat nu i 2 veckor med att få bort den där jäkla tummen..!Förr tyckte jag att det bara var positivt att ta tummen istället för napp, den kan man ju inte tappa bort, finns nära till hands osv. Men nu har man ju förstått att det finns fler dåliga saker än bra med att suga på tumme. Är ju tex svårare att vänja av nån att suga på tummen, man kan ju inte gömma den nånstans, eller ge bort den till tomten (som jag gjorde med mina nappar).
Grejen är att han vill ha napp också. På natten duger inte tummen, och inte heller när han ska tröstas. Tummen använder han egentligen bara när han ligger och myser och snuttar. Då stoppar jag in nappen istället, men vips är han där och petar bort den. Och han verkar tro att det är en kul lek för han ser sådär lurig ut när han "smyger" upp tummen under nappen så att nappen ramlar ut *grr, busunge* ;) Kan ibland få stoppa tillbaka nappen 20 gånger på ett par minuter, och jag tänker ofta att "Snart ger jag upp! Snart får han ha sin jäkla tumme ifred, mamsen orkar inte". Men då tänker jag sen: "Ska jag bli en sån mamma som ger upp när det gäller saker i uppfostran senare i livet också? Då har man tillslut en unge som tror han får göra vad han vill". Nej sån vill jag absolut inte bli, det är ju vi som föräldrar som bestämmer! Och då får jag helt plötsligt motivation nog att kämpa ett tag till med att få bort tummen! :P *hehe* Snart måste han väl ge sig..eller? Man behöver ju förresten inte fundera särskilt länge på vart han har fått envisheten ifrån... *hmm* ;)
Jaja, nu ska jag hoppa i säng. Ska försöka få min kära Anders att slita sig från sin dator också, det är inte kul att försöka väcka nån tidigt på morgonen som knappt sovit under natten..
Natti natti!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar