Min lilleman

Tänk att en sån liten, liten, alldeles ny person kan skapa så stora känslor hos en människa.

Så som jag känner för min lilleman har jag aldrig känt förut.

Det är helt sjukt vilka känslor man hade inom sig som bara väntade

på att få komma ut.

Idag är Oliver en månad och en vecka gammal. Känns på ett sätt som att det var igår han föddes, men på ett annat sätt känns det som att han alltid funnits här. Blöjor, nedspydda kläder och mjölk överallt har blivit en del av vardagen och jag minns knappt hur det var innan :) Men jag älskar det, och hade inte velat vara utan det.

Oliver är en väldigt snäll bebis ('peppar peppar ta i trä' får jag säga, för jag är aningen skrockfull). Han gör inte mycket ljud ifrån sig mer än lite gnyande när han är hungrig. Har väl hänt att han skrikit ordentligt ibland, men då är det lilla mamsen som slarvat med maten och inte hunnit ge honom den i tid stackarn.

Är roligt nu när han blivit lite större och mer som en person. Han har börjat le och jollra och man blir ju helt tårögd när man ser hur hela han lyser av glädje när man fjantar sig och leker med honom :)

Idag har vi inte tänkt göra något speciellt. Blir väl den dagliga promenaden åtminstone. Måste till affären och köpa mer mjölkersättning.

Helammade Oliver hans första två veckor men märkte snart att han inte blev helt mätt på min mjölk. Började då ge honom ersättning efter sista kvällsmålet och under nattmålet. Gjorde så en vecka, men sedan fick jag börja ge honom ersättning även på dagen då han inte blev nöjd efter amningen. Jättetråkigt eftersom jag gillar att amma.. Hade önskat att han blev mätt och belåten av bara mig. Menmen, det är tur att det finns alternativ. Numera förbereder jag en flaska, ammar honom och erbjuder honom sedan flaskan. Han har inte tackat nej till flaskan en enda gång, vilket bevisar att det inte räcker med det jag ger honom.. Men vill fortsätta ge honom både och så att han får i sig det lilla jag har i alla fall. Ska ju vara så bra med bröstmjölk säger dom som vet. Vad vet jag, mer än att jag trivs med att ha min lilleman tätt, tätt intill mig och se på honom när han så fridfullt ligger där och tar emot det jag har att erbjuda.

Just nu ligger han och sover i sin säng efter maten.

Även om det kan kännas trångt i en tvåa känns det bra att vi sover i samma rum. Den första månaden sov han mellan mig och Anders, men för en vecka sedan provade vi att låta honom sova i sin egen säng. Jag hade lite separationsångest och sa att vid minsta tecken på att det inte fungerade skulle vi flytta tillbaka honom till vår säng, då var han nog helt enkelt inte redo (hmm, undrar vem som inte var redo.. ;) Dock gick det såklart jättebra. Han vaknade vid sin vanliga tid kl tre och ville ha mat. Sedan la jag ner honom igen och han somnade om. Sedan vaknade han som vanligt efter att Anders åkt till jobbet vid sju. Helt smärtfritt alltså :P Känns väldigt bra, det är bara att hålla tummarna för att det fortsätter så.

Ojoj, detta blev långt. Hoppas att nån orkat läsa. Nu har jag fått presentera min lilla gubbe för er i alla fall.

Ha en bra dag!